pappa?
Hur kan allt gå så fel?
Hur kan en pappa inte se hur dåligt hans dotter mår?
Eller ser han men inte bryr sig?
Kunde inte du bara lämnat bort mig när jag föddes och gjort så du aldrig funnits där för mig?
Var du tvungen att få mig att älska dig, känna mig trygg och känna att min pappa är min värld?
För att sen bara lämna bort mig för en annan.
Det svarta fåret, det är jag, det vet vi allihop.
Har aldrig passat in i det här huset, familjen och kaoset.
Gjorde misstag, det vet jag. Men var det inte bara ett rop på hjälp?
Var det inte bara ett sätt att försöka få dig att se mig?
Du är en toffel! det vet du va?
Hur orkar du sitta och hålla med om allt hon säger?
Hur orkar du sitta och lyssna på allt skit hon säger till mig?
Hur kan du som pappa sitta och höra när nån snackar skit om din egen dotter?
Eller gör du det också?
Jag är ett misslyckande eller hur?
Det är så du får mig att känna iaf.
Inte undra på att jag inte orkar bry mig om skolan eller något som jag måste göra, känner mig ändå så värdelös så varför ska jag ens bry mig?
Det enda jag aldrig någonsin kommer känna mig värdelös inom är ridningen. Det enda jag hade innan all skit startade, alltså det enda jag vet att ingen kan ta ifrån mig.
Men mina drömmar, dom krossar ni en och en varje gång jag ens pratar med er.
Att jag inte ens kan få drömma om att någongång ha en häst igen utan att hon börjar snacka en jävla massa skit.
Vet du vad jag går och rabblar för mig själv hela tiden?
"mindre än två veckor kvar"
Att veta att jag slipper dumförklaringarna, slippa känna mig värdelös, slippa känna mig bortglömd, slippa känna mig som en betjänt i mitt eget "hem". Vet du hur skönt det är?
Det är en lättnad som inte går att förklara.
Låter det roligt som pappa att se sin dotter skriva såna här saker?
Är det inte din tur att känna dig värdelös och dumförklarad nu?
Som att du ens bryr dig, du har ju din "perfekta" fru och resten av familjen är ju också grymt perfekt.
Antar att ni längtar lika mycket som jag att jag ska åka. Känslan är ömsesidig.
Hej då.
Hur kan en pappa inte se hur dåligt hans dotter mår?
Eller ser han men inte bryr sig?
Kunde inte du bara lämnat bort mig när jag föddes och gjort så du aldrig funnits där för mig?
Var du tvungen att få mig att älska dig, känna mig trygg och känna att min pappa är min värld?
För att sen bara lämna bort mig för en annan.
Det svarta fåret, det är jag, det vet vi allihop.
Har aldrig passat in i det här huset, familjen och kaoset.
Gjorde misstag, det vet jag. Men var det inte bara ett rop på hjälp?
Var det inte bara ett sätt att försöka få dig att se mig?
Du är en toffel! det vet du va?
Hur orkar du sitta och hålla med om allt hon säger?
Hur orkar du sitta och lyssna på allt skit hon säger till mig?
Hur kan du som pappa sitta och höra när nån snackar skit om din egen dotter?
Eller gör du det också?
Jag är ett misslyckande eller hur?
Det är så du får mig att känna iaf.
Inte undra på att jag inte orkar bry mig om skolan eller något som jag måste göra, känner mig ändå så värdelös så varför ska jag ens bry mig?
Det enda jag aldrig någonsin kommer känna mig värdelös inom är ridningen. Det enda jag hade innan all skit startade, alltså det enda jag vet att ingen kan ta ifrån mig.
Men mina drömmar, dom krossar ni en och en varje gång jag ens pratar med er.
Att jag inte ens kan få drömma om att någongång ha en häst igen utan att hon börjar snacka en jävla massa skit.
Vet du vad jag går och rabblar för mig själv hela tiden?
"mindre än två veckor kvar"
Att veta att jag slipper dumförklaringarna, slippa känna mig värdelös, slippa känna mig bortglömd, slippa känna mig som en betjänt i mitt eget "hem". Vet du hur skönt det är?
Det är en lättnad som inte går att förklara.
Låter det roligt som pappa att se sin dotter skriva såna här saker?
Är det inte din tur att känna dig värdelös och dumförklarad nu?
Som att du ens bryr dig, du har ju din "perfekta" fru och resten av familjen är ju också grymt perfekt.
Antar att ni längtar lika mycket som jag att jag ska åka. Känslan är ömsesidig.
Hej då.
