I huvudet på Beata

Nu börjar jag verkligen ångra att jag inte följde med till Åre, jag gör verkligen ingenting så jag håller t.o.m på att glömma bort datum, dag o tid. Då kan man snacka om tråkigt. Haha, pappa trodde han skulle få med mig till Åre när han fick reda på att J var bara nåra mil bort. Han ba: Men du vet Beata, det är inte så långt härifrån, du behöver inte åka skidor här då. Haha antingen så tror han att jag är kär i J lr så tror han att vi e väldigt bra vänner :P.. måste fråga honom när han kommer hem ;)..

Nu kan vi snacka lite om min hatpassion till skidåkning. Man ska inte tro att jag alltid har hatat skidor, inte för att jag gör det nu heller men ändå. Jag åkte väldigt mycket skidor när jag var mindre, nästan lite för mycket enligt vissa. Pappa har alltid älskat skidor o han satte mig nästan i backen innan jag kunde gå, så ganska så förståeligt så vart jag ganska bra på skidor o började tävla. Först ganska så lite men det vart mer o mer tävlingar o till slut så vart de upp till fjällen så fort snön kom o igång med träningen o tävlingarna. O självklart som jag är så tröttnade jag till slut. Pappa tyckte nog att det var ganska jobbigt när jag kom fram till honom o berättade att jag ville sluta med skidåkningen, både för att han troligen kände att han hade pushat mig för mycket o för att hans enda dotter inte längre delade hans passion för skidor. Det var en ganska jobbig period i mitt liv när de alltid skulle iväg till fjällen o jag inte ville med, jag fick sitta här hemma ensam från ganska tidig ålder för skidor e nånting som min familj inte tänker ge upp o till en början så kändes de nästan som att det kom före mig. Självklart så var de ju inte så men för en ung tjej så kändes det så. Men nu de senaste åren så har jag iaf börjat följa med upp till fjällen men ut i backarna har dom inte lyckats med än. Det enda stället i hela Sverige där jag faktiskt åker skidor är i Ramundberget, det är mitt andra hem där jag spenderar hela somrarna o jobbar o är med människorna. Det var även där jag deltog i min allra första slalomtävling. Jag har fortfarande kvar medaljen o jag kan fortfarande minnas hur glad jag var när jag stod där på pallen o dom hängde den runt halsen på mig.  Oj, nu vart man lite sentimental :P...

Aja men snart ska jag, pappa, M o kanske J om han får plats upp till Ramundberget.. De e då dom ska stänga alla backar så dom ska ha en riktigt stor fest uppe i en av backarna ;).. Då ska jag o M försöka hitta killar ;).. O sen så ska vi parta hela helgen :P...

Skriver kanske mer ikväll, har ju så tråkigt :P

Puss//Beata