Trött
Usch, är så jäkla trött på allting just nu. Det går skit i skolan, kompisarna kommer och går och kärleken består, inte!
Är verkligen på väg att ge upp i skolan nu. I huvudet snurrar tusen tankar på samma gång så att försöka plugga är hur jä*la svårt som helst. Och skolan är så virrig så man fattar ju ingenting. Varje dag kommer dom med ny information och ändrar saker så man vet ju inte hur lång tid man har för att göra saker. Om jag hade kunnat hoppa av och börja jobba nu så skulle jag göra det men vet att jag behöver en utbildning. Fast N hoppade av gymnasiet och nu är hon chef för ett jättestort företag så man kan ju lyckas iaf.
Att ha kompisar fattar jag inte varför man ska ha. Det känns som att alla hoppar fram och tillbaka till olika personer så man vet ju aldrig hur länge man har en kompis. Det där när gamla människor kommer och säger att dom fortfarande är bästis med sin ungdomskamrat tycker jag låter helt sjukt. Det finns inte nån i min "kompiskrets" som håller kvar vid "kompiskretsen". Utan de letar utanför och självklart ska man ska skaffa sig nya kompisar men försvinner dom andra automatiskt då? Kan man inte behålla alla kompisar samtidigt och bara förlänga kretsen, måste man göra en ny "kompiskrets" varje gång?
Och det känns fan som att just nu är jag ensam. Alla "kompisar" är med andra. Och ja, jag vet att ni säger att jag får vara med men man känner sig inte välkommen. Det är ju liksom inte mina kompisar och de verkar ju inte vilja bli mina kompisar heller.
Sen finns det ju de kompisar som så fort hittar nya verkligen inte ens pratar med en. Man kan vara inne på msn samtidigt men dom skriver inte ens hej. Men säger man själv hej så skriver dom ingenting och det är inte ens nån ide att försöka prata vidare. Det är bara att inse att det var en kompis som har gått vidare. Men då kan dom inte bara tro att dom en dag helt plötsligt bara kan komma tillbaka och allt är bra. Men tyvärr så har jag väldigt lät att förlåta och blir lättöverkörd eftersom jag inte kan säga nej. Det känns nästan som att man mopp som dom kan dra över golvet. Nej, nu ska jag inte skriva för mycket. Ska ta tag i mitt liv och när väl det är gjort så är jag väl arton så då ska jag dra på krogen och hitta roliga personer och så ska jag sen byta kompisar och bli som alla andra.
Ja, kärleken dåra. Har insett att jag är inte till för att ha ett förhållande. Så just nu är jag singel och det kommer nog vara så för resten av mitt liv. För förhållanden är fan alldeles för jobbiga och man blir kvävd. Jag hade ändå tur för jag hade distansförhållande så man behövde inte träffas hela tiden. Men eftersom jag är jag så tröttnar jag ndå och känner att ingenting funkar. Men vi har kommit överens om att vara kompisar och hoppas att det fortsätter så.
Nej fyfan. Nu måste jag göra nåt åt saken. Ikväll så är det Idol-final och hoppas verkligen Marie vinner. Ska till stan imorn för att handla julklappar och på söndag så ska jag och pappa till Sats för att träna :). Fatta träningsvärken som jag kommer ha!
Livet är pyton men le ändå så slipper du frågor!
Puss/Beata
Är verkligen på väg att ge upp i skolan nu. I huvudet snurrar tusen tankar på samma gång så att försöka plugga är hur jä*la svårt som helst. Och skolan är så virrig så man fattar ju ingenting. Varje dag kommer dom med ny information och ändrar saker så man vet ju inte hur lång tid man har för att göra saker. Om jag hade kunnat hoppa av och börja jobba nu så skulle jag göra det men vet att jag behöver en utbildning. Fast N hoppade av gymnasiet och nu är hon chef för ett jättestort företag så man kan ju lyckas iaf.
Att ha kompisar fattar jag inte varför man ska ha. Det känns som att alla hoppar fram och tillbaka till olika personer så man vet ju aldrig hur länge man har en kompis. Det där när gamla människor kommer och säger att dom fortfarande är bästis med sin ungdomskamrat tycker jag låter helt sjukt. Det finns inte nån i min "kompiskrets" som håller kvar vid "kompiskretsen". Utan de letar utanför och självklart ska man ska skaffa sig nya kompisar men försvinner dom andra automatiskt då? Kan man inte behålla alla kompisar samtidigt och bara förlänga kretsen, måste man göra en ny "kompiskrets" varje gång?
Och det känns fan som att just nu är jag ensam. Alla "kompisar" är med andra. Och ja, jag vet att ni säger att jag får vara med men man känner sig inte välkommen. Det är ju liksom inte mina kompisar och de verkar ju inte vilja bli mina kompisar heller.
Sen finns det ju de kompisar som så fort hittar nya verkligen inte ens pratar med en. Man kan vara inne på msn samtidigt men dom skriver inte ens hej. Men säger man själv hej så skriver dom ingenting och det är inte ens nån ide att försöka prata vidare. Det är bara att inse att det var en kompis som har gått vidare. Men då kan dom inte bara tro att dom en dag helt plötsligt bara kan komma tillbaka och allt är bra. Men tyvärr så har jag väldigt lät att förlåta och blir lättöverkörd eftersom jag inte kan säga nej. Det känns nästan som att man mopp som dom kan dra över golvet. Nej, nu ska jag inte skriva för mycket. Ska ta tag i mitt liv och när väl det är gjort så är jag väl arton så då ska jag dra på krogen och hitta roliga personer och så ska jag sen byta kompisar och bli som alla andra.
Ja, kärleken dåra. Har insett att jag är inte till för att ha ett förhållande. Så just nu är jag singel och det kommer nog vara så för resten av mitt liv. För förhållanden är fan alldeles för jobbiga och man blir kvävd. Jag hade ändå tur för jag hade distansförhållande så man behövde inte träffas hela tiden. Men eftersom jag är jag så tröttnar jag ndå och känner att ingenting funkar. Men vi har kommit överens om att vara kompisar och hoppas att det fortsätter så.
Nej fyfan. Nu måste jag göra nåt åt saken. Ikväll så är det Idol-final och hoppas verkligen Marie vinner. Ska till stan imorn för att handla julklappar och på söndag så ska jag och pappa till Sats för att träna :). Fatta träningsvärken som jag kommer ha!
Livet är pyton men le ändå så slipper du frågor!
Puss/Beata
Kommentarer
Trackback
