I huvudet på Beata

Alla dessa jävla val!
Jag är så trött på att tänka, ska jag göra så eller såhär?
Jag önskar att jag var typ åtta år igen och inte hade nånting att tänka på.
Jag bara dansade och red och hade inga problem alls typ.
Visst, mamma och pappa hade precis skilt sig men i min värld så fanns det inga problem.
Jag önskar att man kunde gå tillbaka till den tiden när man kunde drömma sig bort och sen var problemen borta.
Sånt finns inte längre, man kan drömma sig bort i några minuter men när man sen kommer tillbaka till verkligheten så har ingenting ändrats..

Mina föräldrar ville att jag skulle planera för framtiden, nu har jag ju gjort det. Men då måste man ju börja förbereda och planera hur allting ska gå till.
Måste söka till Ramis för här är det ingen särbehandling inte bara för att jag är jag. Måste gå en kurs på fyra veckor så jag kan börja jobba där men den har jag typ redan klarat. Har ju lite insideinformation eftersom pappa jobbar där och jag bott där så mycket så det man ska lära sig på kursen är typ lite historia om Ramis och hur det funkar där uppe och allting sånt lärde jag mig ju redan när jag var liten. Minns inte hur många gånger jag suttit i receptionen och tittat på historian dom har skriven på väggarna. Så det är ju ingen match.

Men problemet med att jobba i Ramis är ju att jag är igenkänd. Jag kan ju inte gå och bli stupfull och skämma ut pappa och alla andra. Jag kan inte säga och bete mig hur som helst eftersom lokalfolket där uppe vet vem jag är.

Nej men usch vad jag bara skriver en massa goja, det är ett ganska bra tecken på att jag är sjukt trött.
Får fortsätta den här diskussionen nån annan dag med mig själv. Hundvakt imorgon igen, tyvärr..

/B